John Zerzan
Animal Dreams [en]

ć Đ š à è éÈÉ This is the age of disembodiment, when our sense of separateness from the earth grows and we are meant to forget our animality. But we are animals and we co-evolved, like all animals, in rapport with other bodily forms and aspects of the world. Minds as well as senses arise from embodiment, just as other animals conveyed meaning—until modernity, that is. We are the top of the food chain, which makes us the only animal nobody needs. Hamlet was very much off the mark in calling humans “the beauty of the world, the paragon of animals.” Mark Twain was much closer: “the only animal that blushes. Or needs to.”[1] The life form that is arguably least well adapted to reality, that has weaker chances for survival among the at least 10 million animal (mostly insect) species. Humans are among the very few mammals who will kill their own kind without the provocation of extreme hunger.[2]

The human species is unique but so is every other species. We differ from the rest no more, it seems, than do other species from each other. Non-human animals have routinely amazing facilities for accomplishing things by acting on information they receive from their environments. They are creatures of instinct, but so are we. As Joseph Wood Krutch asked, “who is the more thoroughly acquainted with the world in which he lives?”[3] Adaptation to one’s world is a cognitive process. If we wonder which species is the smartest, the best answer is, most likely: they all are.

...

Anonym
Med Blottade Tänder mot det existerande och dess falska kritiker [sv]

Med blottade tänder

mot det rådande, dess försvarare och dess falska kritiker

I

”Vem som helst kan sluta vela runt i okunnighetens slaveri – och vägrandes svadan av tomma ord, möta livet med blottade tänder.”

– Carlo Michelstaedter

Livet är inget mer än ett ständigt sökande efter något att hålla fast vid. En går upp varje morgon, bara för att några timmar senare befinna sig i sängen igen – som en sorglig pendlare mellan brist på begär och utmattning. Tiden passerar och stimulerar oss allt mindre. Tyngden från vårt samhällsansvar tycks inte längre knäcka oss, då vi har lärt oss att fördela vikten. Vi lyder utan att ens göra oss besväret att samtycka. Döden sonas genom att leva, som en poet skrev, från en annan skyttegrav.

Vi kan leva utan passioner eller drömmar – det är den stora frihet det här samhället erbjuder. Vi kan prata i all oändlighet, speciellt om saker vi inte vet någonting om. Vi kan uttrycka vilken åsikt vi vill, även den mest vågade, och försvinna i det allmänna sorlet. Vi kan rösta på den kandidat vi föredrar, med kravet på att få klaga i utbyte. Om vi skulle börja framstå som dogmatiska kan vi byta kanal när som helst. Vi kan roa oss vid vissa givna tidpunkter, längs den allt snabbare resan genom sorgligt identiska miljöer. Vi kan verka unga och arga, innan vi får hinkvis med iskallt sunt förnuft över oss. Vi kan gifta oss hur många gånger vi vill, så heligt är äktenskapet. Vi kan sysselsätta oss med att göra oss användbara, och om vi inte kan skriva, bli journalister. Vi kan praktisera politik på tusen olika sätt, till och med om vi pratar om exotiska gerillor. Vi kan utmärka oss i såväl kärlek som i karriären genom att lyda, om vi nu inte lyckas bli den som ger order. Lydnad kan till och med göra oss till martyrer, för hur det än verkar så behöver det här samhället hjältar.

...

1234 [en]

asdf

dwade2 [en]

hbvc xax dddd

Моё нету [ru]

Triple bars ||| Separate footer fields Double bars || Separate header fields Single bars | Separate body fields Here are more | body fields |+ This is the caption +|

author
Another test subtitle [en]

Hello there 24th amusewiki.org

Ja
Jedna proba [hr]

j-j-ja-jedna-proba-hr-1.png

Zdravo svima

 

I svima

 

On The Enlightenment: Response to a letter

How irritating it is to encounter such a blatant reluctance to come to terms with contemporary, post-leftist anarchy!

The rationalist discourse of Enlightenment political philosophy can only hope to address the rational faculties.

This statement — the only point at which I refer to eighteenth century rationalism in my essay — apparently constitutes a “diatribe against the Enlightenment”. This strikes me as a bizarre notion. But even if I did want to critique the Enlightenment I can’t do so because it seems that all such critiques are inevitably “reactionary, fascist and elitist”. Critique — let alone repudiation — of the Enlightenment apparently aligns one with Hitler! Why is it not possible to mount a critique of rationalism from an anarchist perspective? Why are critiques of the Enlightenment necessarily reactionary? Why is the Enlightenment such a sacred cow?

Enlightenment thinkers used the concept of ‘reason’ to undermine the absolutist state and to re-affirm the crucial importance of human agency...

...

hello there [en]

asdf

|test me|

test me

test [en]

t-t-sample-1.png
t-t-sample-2.png
t-t-sample-3.png
t-t-sample-4.png
t-t-sample-5.png
t-t-sample-6.png
t-t-sample-7.png
t-t-sample-8.png
t-t-sample-9.png
t-t-sample-10.png
t-t-sample-11.png
t-t-sample-12.png
t-t-sample-13.png
t-t-sample-14.png
t-t-sample-15.png
t-t-sample-16.png
t-t-sample-17.png
t-t-sample-18.png
t-t-sample-19.png
t-t-sample-20.png
t-t-sample-21.png
t-t-sample-22.png
t-t-sample-23.png
t-t-sample-24.png
t-t-sample-25.png
t-t-sample-26.png
t-t-sample-27.png
t-t-sample-28.png
t-t-sample-29.png
t-t-sample-30.png
t-t-sample-31.png
t-t-sample-32.png
t-t-sample-33.png
t-t-sample-34.png
t-t-sample-35.png
t-t-sample-36.png
t-t-sample-37.png
t-t-sample-38.png
t-t-sample-39.png
t-t-sample-40.png
t-t-sample-41.png
t-t-sample-42.png
t-t-sample-43.png
t-t-sample-44.png
t-t-sample-45.png
t-t-sample-46.png
t-t-sample-47.png
t-t-sample-48.png
t-t-sample-49.png
t-t-sample-50.png
t-t-sample-51.png
t-t-sample-52.png
t-t-sample-53.png
t-t-sample-54.png
t-t-sample-55.png
t-t-sample-56.png
t-t-sample-57.png
t-t-sample-58.png
t-t-sample-59.png
t-t-sample-60.png
t-t-sample-61.png
t-t-sample-62.png
t-t-sample-63.png